Få har förmodligen samma klädstil när vi är 15 som 18 som 25 eller 40.
När jag ser unga människor med tatueringar får jag smått panik över att mina tjejer skulle komma hem med nåt sådant! När jag var 20 visste jag allt om livet, mej själv och mer om andra än vad de visste själva. Jag skulle ha varit tvärsäker på att en tatuering skulle vara rätt resten av livet (om jag inte vore så feg för nålar hade det säkert suttit en blaffa nånstans). Nu vet jag att det är fel.
När jag ser unga människor med tatueringar får jag smått panik över att mina tjejer skulle komma hem med nåt sådant! När jag var 20 visste jag allt om livet, mej själv och mer om andra än vad de visste själva. Jag skulle ha varit tvärsäker på att en tatuering skulle vara rätt resten av livet (om jag inte vore så feg för nålar hade det säkert suttit en blaffa nånstans). Nu vet jag att det är fel.
Jag skulle gärna se 30-årsgräns på tatueringar. En gräns utan prut, inga tillstånd från föräldrar skulle kunna rucka på den. För visst händer det att en förälder ger sitt medgivande till sin 16-åring bara för att få vardagen att bli hel hemma igen.
Nu låter jag som en grinig tant. Jag vet.
Läs om att ta bort tatueringar hos DN idag http://www.dn.se/ekonomi/sju-besok-sedan-ar-blacket-vack-1.1156815
Jag tror inte att en trettioårsgräns skulle lösa någonting, jag tror att man kan förändras lika mycket mellan 30 och 60 som mellan 20 och 50, och även om det var en trettioårsgräns skulle det finnas tatuerare som tatuerade yngre. Jag är 20 och har två tatueringar som jag vet att jag aldrig kommer att ångra att jag gjort, för de har inget med mode eller tillfälliga hobbys att göra. Båda har jag velat göra i flera år innan jag faktiskt gjorde dem, både är lätta att täcka med kläder, och om jag någon gång, om typ 30 år, kanske inte längre tycker att vad de två tatueringarna symboliserar är det allra viktigaste i mitt liv, så kommer jag i alla fall minnas att under en tioårsperiod (minst) så var det det. Detsamma gäller mig kompis som tatuerat in en musikgrupps namn - hon har varit ett fanatiskt fan i tio år, och även om hon inte längre går på minst fem av deras konserter varje år när hon är 50 så kan hon alltid minnas den tiden hon gjorde det varje gång hon ser sin tatuering och komma ihåg hur lycklig musiken gjorde henne. Men det är klart att det finns folk som tatuerar sig som inte tänker igen saken alls, eller som tatuerar något som inte alls kommer hålla sig i längden - och så är det ju med allt.
SvaraRadera