I maj, när det i naturen börjar sippra upp liv igen, kan jag drabbas av smått panik över att det ju bara kommer att hålla i sej några månader. Allra särskilt i år efter en vinter med mer än en arbetsveckas försening i tågtrafiken (som jag är beroende av för att ta mej till jobbet), tidigare larmsignaler på morgonen för att hinna skotta fram bilen (som jag tyvärr behöver för att ta mej till tåget...) och skyhöga elräkningar.
Nu, i slutet av augusti, är det så mysigt med de mörkare kvällarna. Extra mysigt när vi förärats med en komfortabel temperatur även efter 21, när jag kan sitta på balkongen i ljuset av tända ljus och lösa korsord en stund innan sängdax.
Jag längtar efter lite lugnare kvällar och helger då tempot dras ner något, efter att dra på sej en filt, tända fler ljus och mer tid för att stoppa näsan i en bok. Jag vet ju att det kommer att gå över. Jag vet att mörkret till slut blir för mycket. Men just nu känns det alldeles underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar