Jag har förmånen av att vara en ganska frisk typ, men jag drabbades för några år sedan av en krasch som innebar mer än ett halvårs tid av heltids sjukskrivning och mer än ytterligare ett års rehabilitering innan jag var på "heltidsfötter" igen. När jag var mitt i det var det svårt att se fördelar i situationen men nu efteråt är jag glad att jag fått uppleva den. Det har utvecklat mej själv som människa, det har fått mig att få en större förståelse i andra människor situationer och det har gjort mej mer ödmjuk inför vad sjukdom kan orsaka i en människas liv.
Några myter som jag direkt kan slå hål på.
- Man väljer inte att vara frisk eller sjuk.
- Man kan inte leva på sjukpenning.
Andra försäkringar krävs, för den som har förmånen att arbeta på en arbetsplats ansluten till kollektivavtal är försäkringen tryggad där, för den som har förmånen att tjäna tillräckligt med pengar och vara frisk finns möjlighet till privata sjukförsäkringar. Jag hade förmånen av båda, men visst märktes det ändå i hushållskassan. - Man är inte stolt över att vara sjuk, det upplevs snarare en skam och en känsla av mindre värde.
Just detta anser alliansen motiverar att ändå jobba. Det är också en myt. Man kan vara för sjuk för att arbeta. - Att vara sjuk ger inte rätt till sjukpenning.
Den doktor som anser att du behöver vara sjukskriven kan ifrågasättas och "köras över" av försäkringskassan. Där kan en handläggare eller till och med en läkare som du aldrig träffat bedöma din läkares utlåtande och avslå sjukanmälan. Snudd på justitiemord.
De personer som finns runt ikring dej kan också bli en börda som lastar rehabiliteringen i din väg tillbaka. För tillbaka vill man. Människor anser att dom kan bedöma huruvida du är sjuk eller inte. Dom ser att du krattar trädgården och anser då att det är märkligt att du inte är på jobbet istället. En annan börda eller ett hinder i ditt tillfrisknande är vården som ofta kan kännas som en last och motarbetare. När du själv räknar timmar och dagar för att få möjlighet att träffa en läkare anser vården att några veckor är rimligt att vänta. Samtidigt knackar försäkringskassan på dörren och säger att "dina dagar börjar ta slut".
Jag hade förmånen att ha en helt fantastisk handläggare på försäkringskassan. När jag blev sjukskriven fick jag ett brev hem där han presenterade sig som min handläggare och att han inom kort skulle komma att kontakta mej. Jag fick tårar i ögonen. Han var med på möten med min läkare och med min arbetsgivare och planen för min väg tillbaka gjorde vi tillsammans. Efter ett drygt halvår slutade denne person. Min nya handläggare hörde aldrig av sig, jag vet inte ens om det fanns någon. Det är den erfarenhet jag hör ifrån många.
Sammantaget anser jag att den politik som sossarna påbörjade i förra mandatperioden och som alliansen nu har skapat närmast ett mantra ikring närmast är en häxjakt som saknar motstycke. Dagens artikel i DN kring sjukskrivningar ger en viss lättnad, men tyvärr är det så att många väljare verkligen tror att den sjuka fejkar och är bidragsfuskare, att det går att bli rik på sjukpenning och att sjukdom i verkligheten i det närmaste inte existerar. SÅ alliansen, ni är nu ansvariga för att berätta sanningen, ge tillbaka de sjuka sitt människovärde och sin heder!
Länk till DN:s artikel http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sjukfranvaron-gar-ner-1.1155082
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar