Mer resurser ifrågasätts som bättre omständligheter för våra barn och ungdomar. Vad menar man då med resurs? Är det personer, är det byggnader, är det böcker, är det skateboardramper eller konstgräsplaner?
Är det automatiskt så att mer pengar förbättrar situationer? Nej, sällan eller förmodligen inte. Det är hur pengarna används som gör skillnaden. Det torde vara fallet i alla möjliga situationer, oberoende av om det handlar om skolan, omsorgen, vägarna eller hushållet.
Någonstans går i alla fall en nedre gräns, en botten, där varje krona måste vändas på för att få en vardag att gå ihop.
För barnen och ungdomarna kan hur mycket pengar som helst satsas utan att det inte finns hål att stoppa ytterligare pengar. Det beror på vem man frågar. Någon har behov av fler lärare, någon av en skolsköterska, någon av en hockeyarena. Någon tycker att pengarna kan tas från stallet, från friidrottsanläggningen, från skolskjutsen eller från lärarlönerna.
Politiker är ofta, särskilt i valtider, helt överens om att det ska satsas på barnen och på ungdomarna. Det ska finnas stöd till barn som behöver sådant, det ska göras insatser mot mobbning och ohälsa, kunskapsnivåerna ska höjas.
Jag letar febrilt efter det parti som ska skapa en av de förutsättningar som saknas i skolan i Trosa Kommun. Arbetsmiljön. Ingen arbetsplats jag varit på skulle fungera med den arbetsmiljö som erbjuds våra barn i Trosa. Försök hålla en heldagskonferens i något av våra barns klassrum med lika många deltagare som där finns barn och lärare under en dag utan att anse att inomhusklimatet inte utgör ett hinder för en bra mötesdag.
Ytterligare en parameter jag letar efter är det parti som anser att begreppet behörig lärare främst handlar om förmågan att inspirera, entusiasmera och utveckla individerna i skolan. Utan den förmågan är all teoretisk kunskap till ingen nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar