Ruttet!!

Maria Larsson (kd) satt för en stund sedan i morgonsoffan hos SVT för att bemöta kritiken kring hur vi vårdar våra dementa medborgare. Eller inte. Inte som i inte bemöta kritiken och inte som i inte vårdar. Med i soffan satt ordföranden för dementas riksförbund, Stina-Clara Hjulström, och en eloge till henne för att hon behöll fattningen trots det respektlösa bemötandet Maria bjöd på.

Inte allt för sällan upplever jag att politiker, med en hånfull min, tittar ner på människor inom olika verksamheter, när de förklarar att de har fel eller inte förstår. Likaså idag. Man kan tro att kvinnan som representerade de dementa inte är helt opåläst kring hur demensvården ser ut i Sverige. Ändå valde Maria att tillbakavisa kritiken med att det nu är bra att det äntligen har gjorts en central översyn. Äran för den översynen var såklart hennes. Dessutom informerade hon om att mer personal sällan är lösningen på problem som brukare, anhöriga och personal uppmärksammar.


Stina-Clara Hjulström menade att problemet primärt, och vad morgonens samtal handlade om, inte är "för lite personal". Problemet är "ingen personal". Med en dåres envishet och med den tillrättavisande tonen som möjligen är lämplig för riktigt små barn ansåg ändå Maria att mer personal inte är svaret. Om det nu är så, som den översyn som Maria säger sig vara mamma till, att 6 av 10 demensboenden i Sverige, låter de sjuka spendera nätterna utan tillsyn, utan någon personal alls, hur kan man då påstå att mer personal inte är svaret?

Att ställa krav på att kommunerna måste bemanna demensboenden dygnet om torde vara en smal sak. Möjligen en självklarhet. Men det handlar dessutom om att kommunerna måste ha de pengar som bemanningen kostar. Då menar Maria att kommunen själva styr över sin ekonomi och sina prioriteringar. Det är som att slå huvudet i en vägg.

Staffan Werme (fp) representerade Sveriges Kommuner och Landsting, han menar att det finns en mängd frågor som måste utredas och lagstiftas kring demensvården. Bland annat var gränserna går för vilken typ av tvång som får tillämpas i vården av dementa. Han menar att man väntat på riktlinjer i mer än 10 år. Jag förstår inte vad han är ute efter i sammanhangen. Jag kan förstå att en tvångsmässig sömnspruta till natten skulle bli billigare än att ha personal tillgänglig.

Under min korta politiska karriär besökte jag ett demensboende. Jag fick uppfattningen att de dementa personerna ofta saknade begrepp om tid och rum. När dygnet består av dag när det är dag och natt när det är natt för de flesta av oss, kunde den dementa mannen eller kvinnan ha sin helt egna dygnsuppfattning. Jag minns en man vi träffade. Han blev så glad att se oss. Tog emot oss med öppna armar "Nej, men kommer ni! Vad roligt! Ska ni hälsa på mej?!" En personal följde oss och mannen in på mannens rum, eller en mindre lägenhet var det. "Vad fint det är här! Trevlig! Vilka fina tavlor!" sa mannen. "Här bor du." sa kvinnan från personalen. "Gör jag! Vilka fina mattor!" sa mannen glatt. Den här killen verkade vara världens lyckligaste människa. Men han visste inte var han var. Han visste inte var han bodde. Undrar, tänker jag, om han vet att natt är natt och dag är dag? Mötet med den här mannen är ett möte jag aldrig kommer att glömma. Mannen hade gjort karriär som barnläkare på Akademiska sjukhuset. Det är i sig oviktigt, men det visar ändå att demensen drabbar vem som helst. Ingen karriär eller utbildning spelar någon roll. Det kan drabba oss alla.

I morgonsoffan berättade Stina-Clara att det demensboende som, i september, uppmärksammades i Uppdrag Granskning, fortfarande är obemannat nattetid. Maria ansåg inte att situationen är bra, men återkom till att vi nu i alla fall, tack vare henne, har en samlad bild. Det har man inte haft tidigare. Då har man bara haft olika rapporter från olika län. Möjligt. Frågan är vad dessa rapporter ändå sa. Skvallrade dom om en annan verklighet? En verklighet där de dementa behandlas som människor? En verklighet där dementa får den trygghet som de behöver. Den trygghet som de bor på ett hem för att få.

Ruttet Maria! Ruttet regeringen! Sluta prata om kommunernas ansvar. Fråga istället om kommunerna har ekonomisk möjlighet att ta sitt ansvar. Fråga om centrala rapporter ger våra dementa en lugn och trygg vardag.


Läs mer om situationen för de dementa på DN http://www.dn.se/ledare/huvudledare/vard-i-laglost-land-1.1211538, på SVT http://svt.se/2.22620/1.2239567/miljarder_fattas_for_demensvarden?lid=senasteNytt_275214&lpos=rubrik_2239567 och i många andra medier idag.