Att befinna sig i trafiken känns som det närmaste döden vi kommer i vardagen. Det är här det händer, de olyckor som för alltid kan förändra vårt liv. En olycka med lindriga skador kan innebära värk för resten av livet, skador som ingen ser men som för alltid gör vardagen annorlunda för den som drabbats.
Igår blev en flicka påkörd i Trosa. I lokalpressen rapporteras olyckan under rubriken "Svår olycka i Trosa". I kommentarer till artikeln visar det sig att flickan inte fått några skelettskador eller andra allvarliga skador. Mamman uppmanar oss föräldrar att dra på våra barn reflexvästar i vinterns mörker.
Trafiken är en plats för en massa individuellt ansvar. Den som kör bil ansvarar för att inte köra fortare än vad situationen medger, den som rör sig på cykel eller den som går ansvarar för att synas och passera vägar uppmärksamt och snabbt. Men det verkar vi ha glömt bort. Jag tycker inte att det är märkligt att våra små älsklingar har så dålig respekt för trafiken. Vi visar dom inte vägen. Sällan eller aldrig ser jag vuxna med reflexer, vuxna sneddar ofta vägar utan att välja övergångsställen och det är inte ovanligt att där finns ett barn i släptåg.
Häromveckan såg jag min egen lilla juvel snedda över vägen utan att se sig för, släntrandes, sms:andes! Rasande blev jag, hon var mer intresserad av att byta samtalsämne och pappan log till synes smått road av situationen. Mina kids anser sig kunna höra när det kommer bilar och tycker inte att det finns anledning att se sig om eller ens stanna innan man drar ut med cykeln på vägen. Att studsa en boll eller, för all del, dribbla den, vid sidan av vägbanan är inte märkligt, varför skulle det finnas en fara med att göra mer än att hålla koll när man är ute i trafiken? Mobiltelefonen, det ständiga pillandet på denna hatälskling ska väl inte behöva ligga i fickan bara för att jag är ute och går?
I just Trosa har man valt att ha 30 som hastighetsgräns i hela centrala samhället. Möjligen kan det leda till att hastigheten hålls i mindre utsträckning och att fotvandrare och andra oskyddade trafikanter invaggas i en falsk trygghet om att bilister ska hinna stanna. Frågan är om det är andras ansvar att jag är skyddad i trafiken eller om det är mitt eget. Om jag blir påkörd av en bilist kan det vara någon annans fel än mitt eget? Har jag inte på något sätt misslyckats om jag hamnar i en situation där jag får känna på den hårda kalla plåten av ett fordon?
Absolut! Sätt på barnen reflexer. Se till att dom hänger ut sina reflexer när dom är ute. Ett tämligen rimligt villkor för att få vistas utomhus i mörker. Men ta på dej en reflex själv! Visa barnen vilket stort ansvar du som trafikant har!
Läs artikeln om den påkörda flikan i SN http://www.sn.se/nyheter/trosa/1.869276
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar