Om jag vill belåna huset till nock eller om jag vill ta ett blancolån för att köpa nya vinterstövlar eller bleka mina tänder - det ska väl ingen annan lägga sig i!? Är det inte upp till varje person vilken ekonomisk situation man vill sätta sig i, vilka risker man vill ta eller vilken standard man vill leva i?
Nej, jag tycker inte det. Inte när så många individer belånar sig till så stor del att de sedan faller när räntan stiger eller villapriserna sjunker. Inte när det visar sig att bankernas välmående är en så avgörande faktor för ett lands ekonomi att de måste räddas till varje pris. Och då med statliga medel. Med skattemedel. Med mina pengar.
Ännu mindre när EU knyter samman länder så att ett lands kris blir allas. När mina skattepengar ska rädda andra länders banker.
Jag har inga bra lösningar. Spontant så tycker jag att staten bör äga banken från början så att även vinsten blir skatteåterbäring, att inte bara förlusten drabbar mitt skattekonto. Men så undrar jag om det skulle vara så klokt... Kanske. Kanske inte. Ibland får jag höra att jag ogillar att människor tjänar pengar. Att jag inte alls borde ogilla det, att jag borde gilla det eftersom det är vad som får ekonomin att gå framåt. Men när det gäller just banker, som visar sig vara centrala i vår välfärds uppgång och fall, så anser jag att det är orimligt att bankerna ska kunna drivas i vinstsyfte till aktieägare som sedan inte har uppbackning när banken behöver få tillbaka sina utdelade vinster. Fult att tjäna pengar eller inte. Jag kan inte tycka att det är rimligt.
Inte nog med att skattemedel sätts in för att rädda banker på fall, ofta har det drabbat länders ekonomi så hårt att de som arbetar i samhällets tjänst dessutom ska betala lite ytterligare i sänkta, redan låga, löner. Eller i värsta fall med sitt jobb.
Banksektorns regler måste ändras så att banken själv har sådana buffertar att de pallar med när större delen av all utlånging inte kommer igen. När bankerna själva tar risker i spekulationer som kan välta hela den egna rörelsen i hopp om att tjäna storkovan är det som om landstingschefen spekulerar för lite av sjukvårdsbudgeten för att kunna dryga ut den lite.
Om grannen tvingas sälja kåken för att hon inte längre har råd med lånen är en femma. När hela banken brakar är det en annan. Därför måste utlåningsverksamhet regleras på något sätt. På något sätt måste bankernas egna spekulationer ha gränser som regleras av någon som där saknar vinstintressen. Bankerna hanterar det bevisligen inte själva. Och vi som lånar... ...ja, vi lånar bara mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar