I Uppsala ska antalet sängar som erbjuds de hemlösa bli fler i vinter. Kommunens flerstegsboende ska utökas med 20 sängar och ingen som inte vill sova ute ska därmed behöva göra det enligt Stig Rådahl (m) som är ordförande i kommunens nämnd för vuxna med funktionshinder.
Jag har, kring Vaksala Torg i Uppsala, i många år sett människor i vad jag ofta kallar utanförskap, människor som inte ser ut att ha tillgång till daglig dusch, möjlighet att tvätta sina kläder eller verkar ha tillgång till grundläggande sjukvård. Kalla nätter kan jag hitta män sovandes i parkeringsgarage eller i trappuppgången då jag själv var på väg hem, in, i min varma lägenhet.
För några år sedan, när jag själv gick sjukskriven under flera månader på grund av "utbrändhet" kikade jag mot den där bänken på torget och kände en lockelse. En dragning. Jag ville också sätta mej där, sluta bry mej, skita i lägenhet och hyra, alla hemsysslor, alla tider att passa. Jag kände att jag glamorifierade deras hårda vardag, en vardag som jag inte ens är i närheten av att kunna föreställa mej hur den ser ut.
Jag inbillar mej att vårt samhälle ställer upp för alla och även för dessa människor om dom vill. Jag har mött människor som hellre lever ett hemlös liv än att ställa upp på de krav som de upplever att samhället ställer på den som ska få hjälp. Människor som har valt att stå utanför hjälpen och därmed får ta de konsekvenser som det innebär.
Enligt dagens artikel i UNT ställde hemlösa krav i valrörelsen om boenden utan övervakning av socialtjänsten. Kravlösa boenden. Det är kommunen inte beredda att ställa upp med. Jag kan förstå det. Jag kan förstå att den som är hemlös inte gör det.
Innebär det då att vissa människor har förtjänat att bli utjagad från ett svalt parkeringsgarage mitt i natten. Ut i den kalla vinternatten?
Läs artikeln i dagens UNT http://www.unt.se/uppsala/hemlosa-ska-fa-sangar-i-vinter-1111322.aspx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar