I huvudet eller huvudlöst

Sverigedemokraternas intåg i maktens centrum i sverige känns, för mej, olustigt. Inte för de som klev i på Rosenbad, inte för det utrymme som ges i medier eller i de debatter som erbjuds oss väljare. För det faktum att det finns en inte obetydlig mängd svenska medborgare som faktiskt röstade på dom. Människor som med sin röst visat att sverige är ett land för utvalda människor. Som visar att en människa som går igenom kontrollen som svensk har ett större värde som människa. Har rätt till vårt trygga samhälle, våra värderingar och vår gemenskap.

Även om det nu funnits tid för att låta årets valresultat smälta in så inser jag att jag fortfarande förnekar det som hänt. Att jag försvarar det med tanklöshet, missnöjesyttringar över sin egen situation eller avundsjuka. Jag vill inte tro att det var allvarligt menat, det där att lägga sin röst på ett parti som Sverigedemokraterna. Att det gjordes av impuls och tanklöshet, att det inte kan finnas så många människor i vårt land som delar partiets grymma värderingar.

Jag inser att jag måste vakna upp. Att jag måste inse att dom här människorna menar allvar. När jag läser artikeln om SD:s partiledare blir jag ändå fortfarande lite häpen. Hur kan en person positionera sig som han gjort med fakta baserat på vilseledande fakta och med argument för en sak där invandrare finns i ful och fin form. Där invandrarna som flyr sina länder i krig och diktatur anses ha mer incitament att stanna kvar än de som kommer till Sverige för att jobba, från länder i fred och demokrati.


Vilken situation skulle få mej att lämna min familj, mina släktingar och min kultur för att fly till ett land där jag inte kan språket, där jag saknar hem och arbete, till en kultur som skiljer sig dramatiskt från den jag levt hela mitt liv med? Jag vet inte. Men jag är helt säker på att, om jag en dag skulle tvingas till det, så är det inte av lättja, slöhet eller äventyrslusta. Då är det för att det är den enda utvägen jag ser.

Om invandrare som kommer som asylsökande till Sverige inte arbetar kan det sällan ligga dessa till last. Om Sverigedemokraternas plats i Sverige är ett uttryck för en dålig integrationspolitik så tycker jag att det är synd att den insikten eller det uttrycket inte kunde skapas på annat sätt. Kanske är det så. Kanske är det segregationens framfart som måste stoppas. Förhoppningsvis, anser jag, med andra medel än omänsklighet, främlingsfientlighet, motstånd till människor som lever i vårt land utan att vara födda här och utan att rättfärdiga denna gigantiska mobbning med så dåliga ursäkter!

Läs http://www.dn.se/nyheter/politik/i-huvudet-pa-sds-partiledare-1.1203771 på DN:s hemsida. Fundera en stund över vad du tycker.

Kram!