Vardagen och arbetslivet - Kalendern

Beroende av vilken typ av yrke jag har, vilken typ av arbetsplats jag befinner mig på, är mina arbetsuppgifter mer eller mindre personliga. Om jag är sjuk en dag, så sjuk att jag inte kan gå till jobbet, så innebär det att jag har lite att hämta igen när jag är på jobbet igen. Det hoppar inte in någon vikarie som tar mitt jobb medan jag är borta. I viss mån "försvinner" arbetsuppgifter, det kan vara ett möte jag missar eller en utbildningsdag som jag, eftersom jag varit sjuk, inte fått ta del i men som inte ligger på vänt när jag är tillbaka.

Andra yrken fungerar annorlunda. En växeltelefonist som kommer tillbaka efter en dags ledighet eller några dagars sjukdom har inte en lång telefonkö att ta itu med samtidigt som hon eller han ska hantera dagens telefonsamtal. En dagisfröken har inte gårdagens bajsblöjor att byta utöver dagens skörd.


Mitt arbete är på många sätt friare än andras jobb. Förutsatt att jag inte har ett möte inplanerat så är min start och stopptid varje dag lite upp till mig själv. Så fungerar det varken för växeltelefonisten eller dagisfröken. Olika jobb har olika mått av krav, frihet, fasta tider och flexibla möjligheter till ersättare. Olika roller är olika personberoende, vissa uppgifter kräver en viss person medan andra uppgifter kräver en viss kompetens. Ingen är oersättlig, det kräver bara mer eller mindre i överlämning, kortare eller längre tid att ersätta.

Eftersom de flesta arbetar vardagens öppettider innebär det att privatlivet ibland måste kliva in i arbetslivet. Det kan till exempel handla om ett läkarbesök, eller en så trivial sak som att ändra en tid för en sådan. Här kommer vi lite till pudelns kärna i detta inlägg. Anledningen till att jag satte mej här för att skriva min lilla story.

Förra veckan skulle jag boka om en läkartid för min mans dotter. På kallelsen finns ett telefonnummer dit jag ombeds ringa om tiden inte passar. Jag ringer dit och hamnar i en liten knapptryckningscirkus där jag trycker mej fram mellan olika val som en trevlig telefonröst guidar mig igenom. Det sista momentet innebär att jag ska ange det telefonnummer dit jag kan nås under dagen. Här kommer den första krocken för min arbetssituation. Jag har hittat en lucka i min arbetsdag där det passar att ringa ett privat samtal. Det som nu händer är att sjukhuset kommer att välja när det passar dom att prata med mej. Jag knappar in mitt nummer och får veta att jag kommer att bli uppringd runt 9.50. Attans! Då sitter jag i möte. Inget val för att "tiden inte passar" kommer. Jag får lägga på och hoppas att dom blir lite sena, att dom ringer efter 10 då mitt möte ska vara slut.

På mitt jobb har alla stationära telefoner ersatts av mobiltelefoner. Det innebär att jag har möjlighet att ta med min telefon in på mötet, och att jag kan ha den på. Ingen idealsituation eftersom jag faktiskt sitter i ett möte och när telefonen ringer innebär det ett störningsmoment för alla som sitter i mötet. Jag har ingen möjlighet att välja att bara ett visst nummer ska få komma fram eftersom jag inte vet vilket nummer som kommer att ringa upp. Det innebär att min telefon surrar flera gånger under mötet. Jag ber om ursäkt. Strax innan 10 ringer så sjukhuset, jag ursäktar mej och lämnar mötet.

Damen i luren, en sjuksköterska, behöver lite uppgifter kring läkarbesöket. Jag lämnar dom och får så veta att hon inte kan ge mig någon ny tid eftersom besöket är av en viss karaktär. En annan sköterska kommer att ringa upp. Hon kommer att ringa "under förmiddagen". Ja, ni förstår, det passar mig inte alls.

Någon timme senare ringer nästa sköterska upp. Jag förklarar åter mitt ärende, jag behöver en tid längre fram. Sjuksköterskan informerar mig om att hon avbokat den bokade tiden och att hon kommer att informera tidsbokningen om att vi behöver en ny tid. Jag vill gärna ha tiden nu. Då kan jag se om tiden fungerar för oss, mamman, pappan och dottern som ska till doktorn. Nej, så fungerar det inte. Det kommer att komma en tid med posten. Nu är vi uppe i tre inblandade parter hos landstinget, till det kommer också en postgång. Dessutom måste hela den här proceduren göras på nytt om det visar sig att den nya tiden inte heller passar. Eller är det så att en tid hos en doktor är en tid vi ska ta, att huruvida det är en lämplig tid eller ej inte ska ha betydelse?

Det här med öppna kalendrar och med planering om vilka tider som är bokningsbara, vilka typer av tider som kräver åtgärder etc är förmodligen en känslig fråga i alla sammanhang. Det är lika på min arbetsplats. Men de flesta har kommit en bit fram kring detta.

Den här läkartiden måste föregås av en röntgen. Mellan röntgen och läkarbesök krävs förmodligen en viss tid för att plåtarna ska vara klara och granskade. Det borde kunna framgå i landstingets system så att vem som helst skulle kunna boka om den här tiden. Vem som helst som har tillgång till den kalender där bokningen ska in. Denna vem som helst borde ha talanger som social kompetens, en tillmötesgående natur, gärna en trevlig telefonröst och en god datavana. Denna vem som helst borde kunna sitta var som helst i världen och arbeta. Denna vem som helst borde kunna finnas i en sådan omfattning att en kortare telefonkö borde vara den maximala handläggningstiden så att kunden (patienten) snabbt och enkelt kan boka en ny tid. Så att det inte kräver flera överlämningar och tid från tre sjukvårdsutbildade människor och en entreprenad till posten för en så trivial sak.

Nu håller jag tummarna för att den nya tiden är en tid som passar oss. Jag håller tummarna för att jag inte ska behöva gå igenom den här cirkusen en gång till. Att vi sedan ska åka 22 mil för den här läkartiden är en helt annan historia.


Historien utspelar sig hos Södermanlands Läns Landsting. Kraven kring våra arbeten och vår förmåga att arbeta och leverera på våra arbetsplatser ökar. Både från samhället och från våra arbetsgivare. Stressnivåerna stiger och de platser där många av de privata ärenden vi behöver göra på arbetstid inser detta. Många i alla fall. Dom erbjuder snabba enkla hanteringar, via telefon eller via sina hemsidor. Men det finns fortfarande undantag. Vissa som läser detta kommer att anse att ett läkarbesök är för komplicerat för en enklare hantering. Jag ber er tänka om. Det går att lösa. Det går att göra bättre.